I ett ansvarskännande och generöst beslut har våra myndigheter bestämt att vi som har en bostad i närheten av ett kärnkraftverk skall begåvas med en varningsmottagare utan personlig kostnad. Av någon anledning är det länsstyrelsen som står för leveransen.
Eftersom vi har ett fritidshus i Östhammars kommun fick vi förra året meddelande om denna gåva. Dessvärre befann vi oss utomlands vid tidpunkten för leveransen via vår lokala paketutlämning, varför försändelsen åkte tillbaka till länsstyrelsen.
Vid hemkomsten tog vi kontakt för att be om ett nytt utskick, och fick då veta att man var så överhopad av arbete, så det skulle dröja till februari, kanske till och med mars innan vi kunde komma i fråga. I april tog vi kontakt per telefon, och fick av en tjänsteman veta att han skyndsamt skulle ta itu med vårt ärende.
Vad skyndsamt betyder på byråkratsvenska är nog inte samma som de två till tre dagar som det betyder för mig, för nu är det snart maj, och vi har ännu ingen radio. Landshövdingens uttalande i UNT att vi alla har så väldig nytta av länsstyrelsen klingar lite falskt i mina öron. Vi får väl förlita oss till jodtabletterna och vår egna gamla radio.