Replik tilll insändare av Lennart Andersson 2/2.
Tänk om ett barn kommit i vägen för vargen och blivit dödad? Lennart börjar med ett retoriskt lågvattenmärke. Bästa svaret är väl: Tänk om polisens skott rikoschetterat och dödat ett barn på väg till skolan. Båda utfallen är ungefär lika troliga, eller snarare otroliga, men det hindrar inte Lennart.
Steg 2 är att avfärda de som haft åsikter som naturmuppar, en mycket nedsättande och förringande etikett som vi hört förut. Vargkramare är en variant som då och då dyker upp, men även den säger mer om avsändaren än om mottagaren.
Lennart får mig att inse att mänskligheten nu kommit så långt, att vi glömt hur farligt det är att leva och att man faktiskt dör av det. Människor som Lennart har hittat patentlösningen på alla problem, döda allt som är potentiellt farligt. Vi klarar helt enkelt inte av att leva i samklang med naturen!
Kreativa tankar, som att fundera över om det är möjligt att flytta vargen ur bebodda områden göre sig icke besvär. Genom att flytta bytet hade vargen säkerligen hängt med.
Så, om åsikten att man hade kunnat lugna ner sig några hekto, funderat igenom alternativa lösning gör mig till naturmupp, är det en etikett jag bär med stolthet. Så mycket är säkert, skulle jag någon ha turen att se varg hemmavid så skulle ingen få reda på det, min mor förklarade nämligen att ”Rödluvan och vargen” var en saga och att djur inte betedde sig som människor i verkligheten. Tack och lov för det!