Uppståndelsen blev stor när SJ för någon vecka sedan meddelade att deras regionaltåg mellan Uppsala och Stockholm försvinner i december. Mycket kritik riktas mot SJ, men frågan är om den inte är missriktad. Beskedet bör inte komma som en överraskning, eftersom SJ:s trafik på linjen konkurreras ut av den tågtrafik som regionerna bedriver i egen regi. Ansvaret för den uppkomna situationen ligger i hög grad i regionpolitiken, primärt den i Uppsala och Stockholm.
Mälardalstrafik finansieras till cirka 25 procent med direkt ersättning från dess ägare (årsredovisning 2023, resultaträkning, not 2), sex regioner kring Mälaren. Det är ett bidrag som gör det möjligt för dem att hålla nere biljettpriserna. Det underminerar affärsvillkoren för andra trafikbolag som vill driva trafik på linjen, men som likt SJ måste göra det utan motsvarande stöd.
Att tågtrafiken subventioneras med skattemedel må vara hänt. Det gör resandet billigare för dem som tar tåget, men konsekvensen är att annan trafik, som inte omfattas av stödet, trängs undan. När skattemedel används för att subventionera delar av trafiken, behöver politiken räkna med att efter hand ta över eller ge motsvarande stöd till hela trafikutbudet.
Kritiken mot SJ är missriktad
Det är framförallt regionernas agerande som ligger bakom den uppkomna situationen där SJ slutar trafikera sträckan Uppsala–Stockholm, anser Sven Ekemark.
Ansvaret för den uppkomna situationen, där SJ slutar trafikera Uppsala-Stockholm, ligger i hög grad i regionpolitiken, primärt den i Uppsala och Stockholm, anser insändarskribenten.
Foto: Oscar Söderman
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.