Det har rapporterats att flera Uppsalaforskare har gjort sig skyldiga till fusk. Dessvärre är nog mörkertalet stort.
Jag har under mer än 50 år hjälpt många forskare med statistiska analyser men flera gånger tvingats avbryta samarbetet då forskaren envisats med att vilja använda en för den aktuella situationen helt olämplig statistisk metod. Argumentet har varit att det är viktigare att resultatet är tillräckligt intressant för en publikation än att det är korrekt.
Tyvärr har det även hänt att jag i en artikel avtackats för den statistiska analysen trots att man inte följt mina rekommendationer. Ett problem är att missbruk av statistik i vilseledande syfte inte betraktas som oredlighet i akademisk forskning.
I en artikel, där fem av författarna är från Uppsala universitet, ansåg man sig ha visat att ett nytt mätinstrument gav god överensstämmelse med en etablerad metod. Man hade mätt ett stort antal patientprov med båda metoderna, men i stället för att studera skillnaderna mellan metoderna hade man undersökt om det fanns ett samband. Ett samband säger dock inte mycket om överensstämmelsen och det fanns data i artikeln som jag kunde utnyttja för att visa att metoderna kunde skilja sig åt med en faktor tre.
Enligt Nämnden för prövning av oredlighet i forskning är det emellertid inte att betrakta som fusk. Det strider dock mot Statistikfrämjandets etiska kod där första punkten lyder: analys, tolkning och presentation av statistik ska ske på ett korrekt, transparent och ändamålsenligt sätt. Metoder ska väljas för att ge så tillförlitliga resultat som möjligt och inte utifrån exempelvis förväntningar eller önskade utfall.
Med hänsyn till ovanstående har jag två förslag:
• Inkludera missbruk av statistik i vad som betraktas som oredlighet i forskning.
• Förklara för akademiska forskare att målet i första hand är att komma fram till så korrekta slutsatser som möjligt och inte många publikationer.