Svar till insändare av Ulla Gustafsson 22/2
Hur många är engagerade i konstmuseet, undrar Ulla Gustafsson i en insändare den 22/2. Jag skulle säga tillräckligt många för att frågan är värd att ta på allvar. Louvren i Paris, som är ett av världens främsta konstmuseer, har över tio miljoner besökare per år.
Moderna museet i Stockholm besöks årligen av mer än en halv miljon människor och dess filial i Malmö av över 100.000. Till och med Uppsala konstmuseum har, trots att verksamheten bedrivs under ytterst ogynnsamma förutsättningar, över 60 000 besökare per år.
Bildkonsten i dess många former tycks tillsammans med litteraturen, scenkonsten, musiken och arkitekturen höra till människans andliga väsen och har följt oss sedan urminnes tider. Önskan att inte bara uppföra en byggnad eller en framställa en lerkruka för att uppfylla ett praktiskt behov utan också en vilja att ge dem en form och ett utseende som behagar och gläder oss.
Fundera på hur ett liv och ett samhälle utan konst, böcker, musik, film och teater med mera skulle se ut. När vi har fått våra grundläggande materiella behov tillfredsställda vill vi koppla av genom att lyssna på musik, läsa en bok, titta på en film eller gå på teater eller kanske till och med opera. Även om vi sällan eller aldrig besöker operan själva så nog skulle vi tycka att Stockholm var en fattigare huvudstad utan ett operahus?
Bildkonst idag är något helt annat och mer mångfacetterat än en älg som står och spanar ut över en skogstjärn. Dagens konst vill ofta utmana och ställa frågor och precis som traditionell bildkonst så lyckas den mer eller mindre väl. Våra kommunala och skattefinansierade konstmuseer ger oss en utmärkt möjlighet att ta del av denna nutidskonst men för att vi ska kunna besöka dem krävs förstås att de har en tillgänglighet som är någorlunda rimlig för alla.
Det är denna demokratiska tillgänglighet som Uppsala konstmuseum saknar och det är det som debatten handlar om.