Under hösten har det pågått en diskussion i UNT om konstverket "Bordet och Ordet" med inlägg av konstvetare/konstnärer och allmänheten. Jag har med stort intresse läst samtliga bidrag med full respekt för varje artikelförfattare. Jag tycker utan att ta ställning för någon åsikt eller partinlaga, att man måste skilja på flera faktorer, när man bedömer konst.
Först och främst måste man acceptera, att konst är en vetenskap det vill säga ett akademiskt läroämne som har funnits under århundraden omfattande historiebeskrivningen av det förflutna skeendet och fortlöpande utveckling av nya tekniker och idéer. Man måste alltså respektera individer, som besitter denna kunskap och att deras arbete är att dela med sig av erfarenheter inom området vid till exempel en föreläsning eller en recension i dagstidningar eller facktidskrifter. Å andra sidan är det upptill var och en som läsare/betraktare av konstverket, att ha sin uppfattning oavsett egen bakgrund. Här handlar det om tycke och smak, som möjligen kan diskuteras, men inte ifrågasättas. Till sist ska det göras en professionell utvärdering av ett aktuellt motiv/verk om kvalitet, lämplighet och placering i det offentliga rummet, där alla medborgare ska ta del av och kunna leva med verket i långa tider efter beslutsfattandet. Vem ska då fatta beslutet? I demokratins namn måste ansvaret ligga hos kommunansvariga folkvalda personer i samklang med konstvetare/expertis på området.
Personligen har jag inga problem med det aktuella konstverket. Det överlåter jag till dem, som har kompetens på området. Min egen åsikt behåller jag för mig själv. Däremot är jag starkt kritisk till placeringen av "Bordet och Ordet" på domkyrkoplanen. Det passar inte där, det är fel plats, om man inte har menat, att betraktaren ska associera till Jesu måltid med sina lärjungar.