I Norge tänker staten ta ansvar för den skada som samhället förorsakar på sina medborgare genom anläggningen av vindkraftverk i deras närområde. I Uppsala finns motsvarande problem med ett stort bostadsbyggande som har förstört närmiljön för många medborgare.
Bristen på bostäder har förorsakats av Uppsalabor boende i alla delar av staden. Inte minst av de som till varje pris nu försöker smita från sitt ansvar för sina val. Alla är medskyldiga till situationen och alla skall givetvis dela lika på ansvaret.
När nu kommunstyrelsen är för vek för att se till att hela Uppsala skall dela lika på bostadsbyggandet, så måste det få konsekvenser.
Ett rimligt sätt är att kompensera de medborgare som drabbats, och att de som smiter undan ansvaret får betala detta. De medborgare som bor inom till exempel 500 m från närmaste nya flerbostadshus skall betala halv kommunalskatt. Och de som bor utanför den här gränsen betalar hela bortfallet genom en högre skattesats.
Att smita undan sitt medborgerliga ansvarstagande framstår som en ganska grov egoism som inte i något sammanhang är tilltalande. För moder jord spelar det nog inte någon roll om delar av innerstaden kalhuggs, eller om det är den gamla skogen för bostadsområdet Fullerö Hage.