Arbetsveckornas täta eftermiddagstrafik genom centrala Uppsala har nog inte undgått någon. En ringlande skara av personbilar utan slut, tycks det för fotgängare och cyklister som försöker ta sig över gatan. Hur många bilar kan det röra sig om, funderade vi och beslöt oss att göra en liten trafikräkning under rusningstid.
Vid två tillfällen, en halvtimme vardera, med en veckas mellanrum, räknade två personer förbipasserande personbilar i norrgående riktning på Väderkvarnsgatan vid Vaksala torg, och Kyrkogårdsgatan vid Luthagsesplanaden. Vid de två mätpunkterna passerade i snitt 340 bilar per halvtimme (totalt 1 360 bilar på två timmar). Hur mycket koldioxid per kilometer kan bilarna ha släppt ut och hur stor mängd CO2 hade det blivit om alla bilister åkt buss?
Helena Leustadius, VD Svensk Kollektivtrafik, har gjort följande beräkning: en bil har i genomsnitt 1,2 passagerare och släpper ut 100 gram CO2 per person/kilometer, en buss tar i genomsnitt 12 passagerare och släpper ut 20 gram CO2 per person/kilometer. Överfört till vår trafikräkning skulle 1 360 bilar med 1.632 passagerare släppa ut 163 kg CO2. Om samma antal personer åkt buss skulle utsläppen ha blivit 32 kg CO2. Alltså skulle utsläppen ha minskat med 131 kg CO2 om alla haft möjlighet att ta bussen. Intressant? Stämmer till eftertanke?
Uppsala kommun har länge varit engagerad i klimatfrågan och har sedan ett tiotal år samarbete med universiteten, företag, organisationer och föreningar (Klimatprotokollet). Just nu, 2020-2021, arbetar man på en konkret vägledning för minskning av de fossila utsläppen från trafiken (Klimatfärdplan). Hittills har den årliga minskningen varit 1-2 procent. Men kommunens mål att bli fossilfritt 2030 kräver minst sju procents minskning varje år. På mindre än nio år. Hur går det ihop?
”Inte så bra, det krävs fler åtgärder” svarade Rickard Malmström (kommunalråd med ansvar för klimat och miljö, MP) på Trafikgruppens insändare tidigare i år.
Men om den planerade utsläppsminskningen inte ser ut att nå målet, har inte medborgarna rätt att få veta det? Om ambitioner och resultat inte håller jämna steg, måste inte detta kommuniceras till alla?
Nu invaggas många i tron att det där med klimatet ordnar sig, frågan är i goda händer. Men om fler får reda på, och tar till sig att läget är allvarligt, inser säkert många medborgare att en annan livsstil inklusive resvanor är nödvändig. Med en kollektiv förståelse för vad klimatkrisen kommer att kräva av oss, blir vi inte bara mer förberedda men vi kan också aktivt påskynda en nödvändig omställning till exempelvis tätare busstrafik och mindre privatbilism; det skulle vara en god början.