KD:s partiledare Ebba Busch Thor, har om Göran Hägglunds tid som socialminister, sagt att den kristdemokratiska ”mullrade” reformmaskinen var mycket effektiv när det gällde att korta vårdköerna.
Det där lät ju bra, men hur var det egentligen med sjukvårdsköerna när KD hade ansvaret? Det är möjligt att KD:s politik är bra på att ”mullra”, men om den är så effektiv kan diskutteras.
Om vi använder oss av oberoende uppgifter som 2015 års Euro Health Consumer Index så visar det sig att Sverige 2004–2015 låg i den absoluta botten när det gällde väntetider i vården.
Socialminister åren 2006-2014, det vill säga nästan exakt de år som EHCI hänvisar till, var KD:s partiledare Göran Hägglund.
Även Göran Hägglunds så kallade kömiljard visade sig ha negativa effekter. När Socialstyrelsen undersökte effekterna av vårdgarantin och kömiljarden skrev man: ”förstabesökspatienter har prioriterats framför återbesökspatienter” och att det finns fall där försenade återbesök har lett till försämrad hälsa hos den sjuka.
Som ett exempel kan nämnas att 13 diabetespatienter i Västernorrland fick vänta så länge på återbesök hos ögonläkare att det misstänks ha lett till synskador. Det konstaterade socialstyrelsen i en tillsynsrapport 2011. Myndigheten skrev att ”en av anledningarna till de långa väntetiderna var att ögonkliniken hade fått tydliga påbud om att prioritera remisspatienter och nybesök för att klara vårdgarantin.”
Även Läkarförbundet larmade om att vårdgarantin trängde undan vårdkrävande patienter till förmån för lindrigare fall.