Det pågår ett fruktansvärt krig. Det pågår flera fruktansvärda krig, men nu kommer krigsbilderna inte från Jemen eller Somalia utan från ett grannland i Europa. Det är naturligt att då reagera starkare och det är självklart att vi känner både sorg och ilska. Även rädsla väcks.
Rädsla och ilska är grogrund för aggression. Dessa känslomässiga reaktioner är inte bästa grunden för kloka, långsiktiga beslut. Nu höjs många röster för en svensk Nato-anslutning. Jag tror att de rösterna till stor del bygger på känslomässiga reaktioner. Avgörande säkerhetspolitiska beslut måste grundas på mycket välgenomtänkta, långsiktiga analyser. I den analysen behövs fredsrörelsens argument.
Dessa rader skrivs den 8 mars, på den internationella kvinnodagen. Kvinnorörelsens röster behövs också mer än någonsin. I UNT läste jag en krönika av Agnes Hellström, ordförande i Svenska Freds. Hon och andra företrädare för freds- och kvinnorörelsen bör ges utrymme i dagens krigsdebatt.
Är det mer vapen, även kärnvapen, som är lösningen och den bästa reaktionen nu? Nato-anslutning innebär minskat självbestämmande, men främst omfattande militär upprustning och dessutom stöd till kärnvapen. Är det bästa vägen till framtida fred och frihet?
Självklart måste vi stöda Ukraina så mycket vi kan. Det finns mycket vi kan göra. Pengar är en stor hjälp och dessutom ett starkt vapen. Vi kan hjälpa och stöda alla krigsflyktingar, som mest består av kvinnor och barn.
Vi ska aldrig mer tillbaka till 2015; inga murar och stängda gränser! De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland måste skärpas omedelbart. Slava Ukraina!