På klimatmötet i Glasgow är en av de viktigaste frågorna hur rika länder ska bidra till fattigare länders klimatomställning. Eller annorlunda uttryckt: Hur ska de som orsakat krisen hjälpa dem som drabbats hårdast? På demonstrationer som arrangeras av Fridays For Future, i Uppsala, Glasgow och en mängd andra städer, skanderas: Vad vill vi ha? – Klimaträttvisa! När? – NU!
Rättvisa är en avgörande faktor i klimatarbetet. Varför? Små barn har en självklar känsla för rättvisa. De reagerar starkt mot orättvisor, även när de drabbar andra barn. Vuxna anstränger sig för att anpassa barnen till vår grymt orättvisa och ojämställda värld. Djupt inom oss inser vi att detta är fel, vi mår fortfarande dåligt av orättvisor och drömmer om en bättre värld.
Psykologisk forskning har visat att i experimentsituationer där deltagarna tävlar mot varandra strävar de efter en rättvis fördelning av belöningar, men inte om de uppfattar tävlingen som riggad på ett orättvist sätt, då agerar de i stället egoistiskt. Åter till klimatkrisen: Vårt hårda, ojämlika samhälle gör att vi agerar egoistiskt och osolidariskt, trots att vi mår dåligt av det. Vi konkurrerar på ett sätt som skadar klimat och miljö, med materiella statusprylar, dyra resor etc. Dessutom försvagas vår vilja att ta ansvar och handla för det gemensamma bästa.
Om vi ska lyckas hantera klimatkrisen måste vi samarbeta, inom Uppsala, Sverige och världen. Det kräver att vi motarbetar den växande ojämlikheten. Både nationellt och globalt behövs en mycket mer rättvis fördelning av ansvar, ansträngningar och bördor. Vad vill vi ha? – Rättvisa!