Klädkoden ett steg i rätt riktning

Kläder signalerar vem man är och vad man värdesätter, skriver Carl Merkel.

Kläder signalerar vem man är och vad man värdesätter, skriver Carl Merkel.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2020-10-07 05:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En utav friskolekoncernen Jensen skolor i Göteborg, införde under den föregående veckan att införa ett förbud mot kläder som bland annat kan associeras med bland annat utanförskap och machokultur. Illustrativa exempel på sådana plagg utgörs av mjukisbyxor och magväskor. 

Det finns mycket som är fel med tonen och nivån i dagens offentliga samtal. Och tyvärr som så många gånger ofta förr fastnade diskussionen snabbt kring semantiska spörsmål, istället för att diskutera varför skolan i fråga införde förbudet. Bland annat menar förslagets kritiker att dess egentliga syfte är att exkludera vissa grupper, genom att på ett tydligt sätt signalera att de inte är välkomna. 
Jag tycker emellertid att förslaget är ett steg i rätt riktning. Kläder signalerar nämligen till omvärlden vem man är och vad man värdesätter. Jag menar till exempel att lärare som till inte klär upp sig, signalerar till den närmsta omgivningen att man inte tar sin yrkesroll på allvar. Emellertid kanske det inte är eftersträvansvärt att en lärare i slöjd eller idrott, undervisar i kostym eller dräkt. Så visst måste ett visst sunt mått av pragmatism tillämpas. 

En klädkod eller skoluniform signalerar i sin tur att eleverna är i skolan för att lära, för att lära måste de uppföra sig på ett visst sätt, behandla varandra och lärarna med en viss grundläggande respekt. Sammanfattningsvis anser jag att en undervisningsmiljö som präglas av ordentligt klädda lärare och elever signalerar i tur att man i högre utsträckning värdesätter ordning, reda och studiedisciplin. Åtgärden i sig kanske inte ensamt kommer lösa den svenska skolans stora problem med ordningsstörningar.