Härförleden när jag handlade i min matbutik och skulle betala så föreslog den unga kassörskan att jag skulle ta med egen inköpskasse nästa gång eftersom plastkassar inte är bra för miljön. Jag höll förstås med, men skyllde på att den förra blivit utsliten och använts till soporna. Dessutom råkade jag nämna att i min ålder (pensionär numera), är vi ovana vid detta miljötänk, men gör ända vårt bästa. Kassörskan svarade snabbt: ”Det är det stora problemet! Din genaration brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer, det får vi, våra barn och barnbarn lida för lång tid framöver.”
Hon hade förstås rätt, men hur levde vi i min barndom, ungdom och senare i livet?
När jag var barn fanns enbart mjölkflaskor i glas som återlämnades i butiken. Öl- och läskflaskorna pantades. Matvaror som kött och fisk slogs in i papper. Idag kan man knappt handla något som inte är inplastat - inte ens en svensk gurka. Då tvättades blöjorna och allt torkades på tvättlina, inte i ett energislukande roterande monster. Barnkläderna, som mamma sytt, ärvdes av småsyskonen, lappades och lagades tills tyget föll i bitar. Därefter blev de disk- eller golvtrasor. Då fanns ingen stor TV i varje rum som dränkte oss med onödig reklam, enbart en knastrig ”rörradio” där vi lyssnade på nyheter och den spännande radioteatern på lördagskvällen.
I köket rördes och vispades allt för hand. Då fanns inga maskiner till exempel ”bubbelmaker” för att kolsyrasätta dricksvatten. Skulle vi frakta ömtåliga saker användes tidningspapper som skydd, inte bubbelplast och styrénkuddar.
Gräset blev klippt med handgräsklippare. Vi motionerade genom hårt arbete och hade inget behov av att gå på gym med elektriska löpband, och dylikt. På fotbollsplanen växte vanligt gräs, ingen plastmatta som blev täckt med grönt granulat som sedan blir mikroplaster, som hamnar i haven och dödar fiskarna och annat liv. Vi drack vatten ur gårdspumpen istället för ur en plastflaska.
Men kassörskan hade rätt, vi tänkte sällan på miljön.
Vi promenerade eller cyklade vart vi än skulle, ibland tio kilometer eller mer. Man åkte buss och tåg. Barnen gick eller cyklade till skolan istället för att göra föräldrarna till en mindre taxirörelse. Vi behövde inte en datoriserad pryl som skickar signaler 2 000 mil ut i rymden för att ta reda på mataffärens öppettider eller lockvaror.
Jag är lite förvånad över att dagens generation klagar på hur slösaktiga och obetänksamma vi var. Men kassörskan åsikt är förstås korrekt, något måste göras!
All heder åt Greta Thunberg som väckt även politikernas samvete. Men något ”miljötänk” hade vår generation absolut inte - då!