Juridiskt kön är en privatsak

Det  är inte rimligt att vem som helst kan se en persons könstillhörighet i folkbokföringen, skriver Leona Mätlik.

Det är inte rimligt att vem som helst kan se en persons könstillhörighet i folkbokföringen, skriver Leona Mätlik.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Insändare2019-11-20 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att privatpersoners telefonnummer, adress och kön är offentliga handlingar som hängs ut på sidor som Hitta eller Eniro är ingenting nytt. Det kommer nog inte heller som en överraskning att stalkers använder den här offentliga informationen för att förfölja folk och ta kontakt med, eller hitta dem. Det är ett problem bara i sig, för alla privatpersoner, inte bara personer med avvikande könsidentitet.

Ett mer specifikt problem som inte omnämns, kanske för rädslan att fler kommer börja missbruka informationen på det sättet är att det kan användas, och används, för att ta reda på vem som är en transperson eller inte. Men det måste lyftas för att kunna förändra det.

När en transperson påbörjar sina utredning måste de leva sin identitet i 2 år innan man skickar en ansökan om att byta könstillhörighet i folkregistret. Transpersoner byter också ofta namn långt innan ansökan skickas, vilket leder till att de är registrerade som sitt födelsekön men med sitt nya namn. Det tillåter också folk med illasinnade intentioner att söka upp personer i folkbokföringen och på sidor som Hitta och Eniro för att se att de är just transpersoner.

Att staten för en lista på det här viset som tillåter förföljelse baserat på könsidentitet är orimligt. I bästa fall skulle den inte erbjuda verktyg för förföljelse alls, men för att undvika just det här bör inte människors juridiska kön betraktas som en offentlig handling. Transpersoners utredning skulle hållas privat och förhindra att människor med illvilja använder informationen, likväl respektera transpersoners privatliv.