Det används många vackra och tomma ord när det kommer till de individer i vårt samhälle som mest behöver vår omtanke, nämligen gamla och barn.
När det gäller barn så skärs antalet anställda ner när de tänkta behoven minskar, antalet anställda med rätt kompetens varierar och det saknas alltid förskollärare. När det gäller äldrevården är det om möjligt ännu sämre.
Då kan man spekulera över orsakerna. Varför satsas det inte på de som byggt vårt samhälle och de som ska fortsätta bygga det vidare? Det finns en enkel men jobbig förklaring. Varken gamla eller barn är produktiva. De genererar inga pengar. När det är viktigare att ha en villa och två bilar än att gamla och barn ska ha det bra. När målet i samhället är sänkta skatter och när så många lever på lån för att leva upp till snedvridna förväntningar då hamnar naturligtvis improduktiva individer längst ner på skalan över vad som är värt att satsas på.
Det finns enkla lösningar inom hemtjänsten. Se till att det alltid är två personal som kommer till de som behöver hjälp. Varför inte? Jamen det blir alldeles för dyrt. Såklart. Det fattar väl alla. 24 miljarder kronor används i julhandeln! Så tydligen finns pengarna. Då är bara frågan. Vad är viktigast? Att Elsa med flera slipper bli utsatta för våldtäkt eller att vi alla köper totalt onödiga saker till jul. Enkelt val egentligen kan tyckas men i praktiken väljer vi fel.