Då jag hörde vår kulturminister Parisa Liljestrand tal på invigningen på Göteborgs Filmfestival tänkte jag: ”Jag såg det komma när hon skar av sig själv vid fotknölarna då hon tog medel ur sin administration till en annan del inom kulturen”.
Dagens kulturpolitik byggdes upp av seriösa kulturutövare på 60-talet med bland annat min mor Elisabet Hermodsson som satt i kulturrådet, invald av Olof Palme. Hennes roll var att bygga broar för en större förståelse mellan de som satt bak skrivbord och de som var ute på fältet. Men om nu moderaterna anser att politiken skall skötas av näringslivet, så förstår jag inte vad de gör på sina poster såsom politiker?
Ty om man väljer en minister som föraktar kulturpolitik, så är det lika som att ha en vapenvägrare på posten som försvarsminister.
Kultur görs inte i en handvändning av ”bidragstagande slödder” utan genom generationer av hantverkskunnigt folk, från vilket exempelvis min fars offentliga konst spirar ur. Hans farfars far var en snickare i Gamla stan och fick medalj för att ha lagt golvet i Nationalmuseet och Kungliga biblioteket. Hans son valde i sin tur att bli fotograf och xylograf för Stockholms tidningar, medan min farfar blev rektor för Umeås handelshögskola vid 24 års ålder, akvarellist och teckningslärare!
Så svarade jag en konstvetare som sa att far har ”pekpinnar i sin konst” med att: ”hans far var lärare!”
Parisa Liljestrand borde välja ett jobb inom näringslivet om hon inte klarar av sitt jobb som kulturpolitiker. Ty det är en politikers roll att fördela skattepengar till just de kulturarbetare som i åratal jobbat under existensminimum. Ty det är ingen som väljer att jobba med detta frivilligt, eftersom där sällan finns några pengar. Det kan speglas i att min far fick 5000 kronor i pension.
Vi har ett parlamentariskt styrelseskick då kan inte moderater montera ner kulturpolitiken. Hur skall kulturen kunna stå på egna ben som Parisa Liljestrand vill om nu en uppsättning kostar en förmögenhet? Jo hon väljer att biljetterna blir så dyra att bara de förmögna har råd att gå. Det blir i så fall tomma salonger eftersom de förmögna tycker att all kultur är ”vänstervriden”. Vår kulturminister rider på anklarna av gamla förlegade åsikter om att: ”hungriga konstnärer jobbar bäst”.
Hon kan göra sig skyldig till mångas död och det är synd eftersom forskare förutspår att kulturen kommer att rädda många ur dagens stressiga samhälle.