Ett nytt dubbelspår är efterlängtat av många i Uppsala och Knivsta. Det kanske inte så många tänker på är att sträckningen från Uppsala och söderut inte bara är en ”lokalbana”, utan en viktig del i det svenska järnvägsnätet, med Arlanda som ny stor knutpunkt. När det gäller järnvägsinvesteringar räcker det inte att tänka 30 år framåt i tiden. Man behöver ha ett 50-årigt eller ännu längre perspektiv. Den nuvarande linjen mellan Uppsala och Stockholm har gått i samma sträckning i 150 år.
Inte heller den planerade banan mellan Uppsala och Enköping ska ses isolerad, inte ens om man utsträcker perspektivet till Västerås. Idag går tågen mellan Oslo och Stockholm omvägen via Hallsberg. I dagarna har överenskommelser gjorts att, åtminstone på den norska sidan, arbeta för en ny rak och snabb sträckning mellan Oslo och Arvika. Hur långt fram i tiden bygget av en ny direktbana Kristinehamn – Karlskoga – Örebro ligger är svårt att gissa, men den kommer även om kampen om ”järnvägsmiljarderna” är hård. När sträckningen är klar kan man nå Stockholm via banorna både norr och söder om Mälaren, men endast med den norra linjen når man den internationella anknytningen, Arlanda.
Ska man idag till Arlanda från Karlstad, Örebro eller Västerås står valet mellan flygbuss och privatbil. Den felande länken är sträckan Enköping – Uppsala. När den blir byggd hittar vi på tåget resenärer både från Oslo, som vill undvika flyget, och andra som ska från Örebro till Arlanda. Dessutom många andra regionala resor.
Det är denna nya förbindelse mellan Oslo och Stockholm vi bör ha i tankarna när vi talar om det nya dubbelspåret söderut från Uppsala. Att spåret bör dras via Arlanda är närmast en självklarhet med tanke på alla i Mälardalen som behöver resa till och från Arlanda. Förbindelsen underlättar också för Uppsalas kontakt med många industrier, andra företag och affärsmöjligheter liksom på det akademiska området. Hela detta perspektiv behöver beaktas redan nu innan man låser sig till nytt stationsläge söder om Uppsala.