Då står de här – igen – och ringer på dörren (eller rättare sagt knackar då ringklockan är trasig). Oftast har det varit en ung kille men den här gången är det en ung tjej.
Trots att det är bistert och kallt ute verkar hon vara opåverkad av kylan och presenterar glatt sig själv och varför hon ”just nu är i området”. Den här gången är det ett larm jag behöver, en annan gång har det varit uppgradering av internet och tv. Jag vet att jag inte vill köpa något – oavsett vad hon säger så jag står kvar i dörröppningen utan att bjuda in – trots att jag vet att hon säkert fryser.
Vill avsluta snabbt så hon slipper ödsla tid på mig och istället kan hitta någon som faktiskt kan vara intresserad av att köpa. Antar att deras inkomst är baserad på vad de säljer. Efteråt när jag stängt dörren så slår det mig hur mycket jag beundrar dessa kämpar och jag klandrar mig själv för att inte bjudit in från kylan.
Man kan ju bara respektera dessa personer som faktiskt försöker få en inkomst och som går runt i kylan och säljer något som nog är väldigt svårsålt – speciellt nu. Jag lovar mig själv att nästa som kommer ska få komma in och värma sig – kanske få lite varmt att dricka och kanske även få prata om sin produkt. Nästa gång ... skärpning!