Det är inte roligt att vara helt beroende av andra människor. Jag har ändå accepterat mina sjukdomar, att jag sitter i rullstol, att jag måste ha hjälp att klä mig, gå på toa, gå i säng. Det finns ändå glädjeämnen i livet, att kunna komma ut två gånger i veckan, se tv, att ha vänner, kunna åka till kusten och se havet en gång varje sommar.
För två år sedan hade jag Vallonens Hemtjänst. Det var ett litet företag här i Österbybruk med personal som blev mina bästa vänner. De kunde komma på sin fritid för att spela kort och umgås med mig. Tyvärr har de upphört.
Nu gäller Österbybruks Hemtjänst som är en del av Östhammars hemtjänst.
Det blev en stor försämring. Jag har ingen anledning klaga på personalen. Den gör sitt bästa. Men det råder oordning. Ibland kan det komma sex personer på en dag. Mina två vistelser utomhus i veckan sker inte alltid på förmiddagen, men då jag lagt mig att vila middag. Ofta vill man få i säng mig klockan sju på kvällen.
Visst har jag klagat, men det har inte hjälpt. Kanske är det storskaligheten som gjort att hemtjänsten inte fungerar bra. Har man kanske för få anställda? Vad det än beror på - jag känner inte längre att jag har ett värdigt liv.