Koranen anses av muslimer vara den slutliga auktoriteten i alla ämnen den behandlar, vilket betyder i stort sett alla ämnen som rör vanliga människors liv. Islam är en textreligion som genomsyrar hela samhällen från politik till privatlivet och försvårar därmed demokratiska värderingar. Koranens stil är förmanande och dess sinnesstämning är påbjudande.
Den genljuder av hot och förbannelser, även om den har många poetiskt vackra stycken.Den tar plats i det mänskliga psyket som är reserverad för lydnad, underkastelse därav namnet. I varje kris kommer den sekulära lagen att vara utan betydelse eftersom Guds lag överskuggar den.
I en sekulär stat kan människor vara överens om att vara oense. Den heliga bokens hypnotiserande verser målar upp bilden av ett rent obesudlat samhälle som lever helt enligt Guds lag. Boken är ju Guds ord, ord förmedlad av ängeln Gabriel till en man som levt fastande i en grotta en längre tid och blev uppmanad att läsa en text som han fick från Gud trots att han var analfabet .
Denna nostalgiska vision som inte får ifrågasättas får många att vända sig bort från verkligheten och vägra ge plats eller ens uppfatta de fakta som talar emot deras vision. Detta skapar i många fall ilska mot dem som lever enligt ett annat regelverk.
Detta rättfärdigar inte att Paludan tillåts bränna en bok, det ger obehagliga minnen av tyranniska bokbål genom historien, men ideologier, religioner måste kunna ifrågasättas på annat vis och kritiseras utan att mötas av blint hat och hot.