En gång i tiden kunde man ta spårvagnen till anrika Skaris. Lite hånfullt att kommunen idag har storslagna planer för en annan spårväg, med annan riktning, samtidigt som de underlåter underhållet av fastigheten på Skarholmen. En utflyktsplats sedan generationer, med Ekolns vattenblänk i fonden och årstidernas skiftande vyer. Vinterns skridskoåkare och isjakter och vinterkvällarnas stjärnhimlar som övergår i vårsol och spirande grönska. Sommarens vita segel och ljusa sommarnätter, följs av höstlandskap med vyer stundtals som målningar.
En pärla som borde bevaras och ett kulturarv som även borde engagera Länsstyrelsen.
Kommunen har ett ansvar för att ge invånarna möjlighet till friluftsliv. På sin webbplats skriver de 2023: ”Vi vill tillgängliggöra Mälaren för allmänheten och utveckla Skarholmen till ett lokalt och regionalt besöksmål.”.
På webbplatsen lyfts kommunens friluftsområden. Bland annat nämns Fjällnora, Hammarskog och Ulva. Precis som Skarholmen erbjuder de servering och olika friluftsaktiviteter. I jämförelse med dem skiljer sig Skarholmen genom att både vara enkelt tillgängligt för den icke bilburna, och erbjuder såväl friluftsbad, som skridsko- och vandringsleder. Blå spåret, Gula stigen, Upplandsleden och Strandpromenaden i Vårdsätra – den påkostade partiellt spångade promenaden från Lurbo bro till Skarholmen – utgår alla från eller passerar Skarholmen. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det av största vikt att platsen med sin servering får fortsätta att vara tillgänglig för alla, på motsvarande sätt som Fjällnora, Hammarskog och Ulva.
För mig har Skarholmen blivit en plats där jag återkommande fikar och lunchar. En plats att ta med tillresta bekanta till och inte minst ett självklart val när familjen ska mötas över generationsgränserna. Utsikten, god mat, tillmötesgående personal och restaurangens utomordentliga runda bord, som rymmer många, bidrar. Senast samlades vi flera generationer där. Den förträffliga personalen fixade och ordnade så att såväl de yngsta i barnstol som de äldsta satt bekvämt. Alla var nöjda.
Om ett par år är det 100 år sedan Uppsala fick en spårvägslinje ut till Skarholmen/Sunnersta, vilket också blev restaurangens startpunkt. Jag hoppas att Uppsala kommun tänker om och tar sitt ansvar gällande underhållet av fastigheten så att nuvarande krögare kan fortsätta sin verksamhet och bjuda in till ett hedervärt 100-årsjubileum och restaurangen fortsätta vara en tillgänglig utflyktsplats för Uppsalabor och besökare även i framtiden.