Grattis Uppsala. Nu lovar kommunalrådet att vi ska få en investering på mellan 4 och 5 miljarder helt gratis. Vilken julklapp!
Om vi lämnar den politiska retoriken och ser mer på fakta blir det mer intressant.
BRT - Bus Rapid Transit - är bussystem med hög medelhastighet, turtäthet, komfort och attraktivitet med minst lika stor kapacitet som spårvagn. Det spelar ingen roll om man ställer ett fordon med gummihjul eller en spårvagn med järnhjul på Kungsgatan i rusningstrafik, det tar lika lång tid att ta sig fram. Det är infrastrukturen som avgör snitthastigheten på det kollektiva färdmedlet och här blir det plötsligt spännande. Varför kan och vågar våra politiker, när det gäller spårvagn, prata om prioriteringar för fordonet och föreslå extremt dyra infrastrukturlösningar när man samtidigt inte ens vågar prioritera den busstrafik som går idag. Se bara på Uppsalas infarter på morgonen, inte har bussen någon gräddfil. Vi som reser kollektivt får sitta i köerna lika länge som bilisterna.
Det finns många bra exempel i Europa på mindre städer där BRT-lösningar fungerar mycket bra, men det finns betydligt större städer, ta Mexico City eller varför inte Istanbul, som löser en del av kollektivtrafikresandet med BRT. Vi behöver inte resa så långt, Köpenhamn har Nordens mest trafikerad busslinje där man räknar med cirka 20 miljoner passagerare per år. 2200 passagerare i timmen eller runt 75000 per dag. Fordonen, som tar 150 personer körs delvis på egna vägar och körfält. Investeringen har varit en bråkdel av vad man nu tänker sig plöja ner i Uppsala.
Flera exempel: I Kina har man i år testat ART en självkörande buss som tar 300-500 passagerare och kommer att köras i drift i tre städer nästa år.
Volvo tillverkar en 30 m lång buss som tar 300 passagerare, för den sydamerikanska marknaden
Snabb, pålitlig kollektivtrafik har visat sig kunna höja fastighetspriserna enligt studier som gjorts men här spelar det inte heller någon roll om det är gummi eller järnhjul på fordonet.
BRT är en modern trafiklösning som skulle ge Uppsala kapacitetsstark kollektivtrafik till en femtedel av vad en spårlösning kostar. Så här skriver Per Kågeson, tidigare professor i miljösystemanalys vid KTH i Stockholm med inriktning på transportsektorns problem om fortsatt spårvägsutbyggnad. Att fortsätta att driva projektet i nuvarande form blir lite grann som om man i början av 1800-talet hade känt till att stambanorna skulle bli verklighet några årtionden efter att Göta Kanal var färdigbyggd men ändå skulle ha anlagt kanalen.