Större delen av kommunens resurser läggs på verksamheter för unga och gamla, vilket är helt naturligt. För unga gäller det i första hand skolan och för de äldre är det frågan om äldreomsorgen. Yngre och äldre kan ha olika uppfattning om hur verksamheterna ska utformas men man har ett mycket viktigt önskemål gemensamt. Det är rätten att få välja och vara delaktig i utformningen av verksamheterna man är berörd av.
För skolan handlar det om rätten att få välja vilket skola man vill gå på. Vänsterpartiet vill ta bort det fria skolvalet och i stället tillämpa närhetsprincipen, vilket skulle innebära att alla elever tvingas gå i den skolan de bor närmast. Vänstern argumenterar för att föräldrar inte ska behöva välja mellan ”bättre ” och ”sämre” skolor utan att den närmaste skolan ska vara bra. Vänsterpartiet glömmer dock att alla skolor inte är bra, inte som det ser ut i dag. Om Vänsterpartiet fick bestämma skulle alltså barn tvingas att gå i skolor som är dåliga för att föräldrar ska slippa välja. Vi vill ha kvar det fria skolvalet eftersom att vi anser att elever ska ha rätten att välja vart de vill gå i skolan. Ingen ska tvingas gå i en dålig skola bara för att den är nära.
För äldreomsorgen är det frågan om rätten att få sina behov individuellt bedömda och eventuellt stöd utformat enligt de egna önskemålen. Viss typ av insatser vill man ha och annat vill man inte ha. Möjligheten att få ledsagare bör utökas. De flesta invånare har fritidsintressen. Har man en funktionsnedsättning behöver man ledsagning vid resa till exempelvis kultur- eller idrottsevenemang. Bara för att man har fyllt 65 år upphör inte dessa intresseinriktningar.
Individuella hänsyn bör bli viktigare i alla kommunala verksamheter, både för unga och gamla.