Kommentar till insändare av Erik Pelling 2/10
”Att göra ingenting är inte det bästa för klimatet”, skriver Erik Pelling i insändaren ”Vi måste kombinera utveckling och hållbarhet” i fredagens UNT. När politiker idag använder ordet utveckling menar de nästan alltid tillväxt i betydelsen befolkningstillväxt eller ekonomisk tillväxt. Partiet Vändpunkt menar att utveckling i stället handlar om ökad livskvalitet där fokus ligger på varje människas grundläggande behov.
Om man med att göra ingenting menar att avbryta deltagandet i tävlingen om vilken kommun i Sverige som får flest invånare, så anser jag att - det ska vi visst göra! Jag hävdar att Uppsala inte behöver mer tillväxt medan däremot många mindre städer och byar på landsbygden behöver växa. Detta eftersom Sverige behöver bli självförsörjande på livsmedel och att närhet mellan producenter och konsumenter minskar behov av transporter och energianvändning samtidigt som produktkvalitet och livskvalitet ökar. Politiker idag verkar snarast stolta över att Sverige är en exportberoende ekonomi. Men är det något att vara stolt över – att Sverige genom konsumtion från andra länder har ett av de högsta klimatavtrycken i världen per capita samt en sårbarhet som, vid en global ekonomisk recession, skulle kunna skapa en allvarlig försörjningskris? Om Uppsala i stället skapar en mer lokal och regional försörjning av basvaror skulle sårbarheten minska.
Om man med att göra ingenting menar att fler vuxna borde minska eller helt avveckla sitt förvärvsarbete i den formella sektorn, dvs. den sektor av ekonomin där människor anställs mot betalning, så anser jag att - det ska vi visst göra! Jag hävdar att, om – i dessa tider av ökad kriminalitet och psykisk ohälsa – det finns någon del av ekonomin som skriker efter arbetskraft, så är det den informella sektorn. Politiker idag verkar snarast stolta över att Sverige har en sysselsättningsgrad som idag är 10 procent högre än EU-genomsnittet. I flera decennier har kvinnor i Sverige ökat sin sysselsättningsgrad – utan att män i motsvarande mån har minskat sin. Men är det något att vara stolt över – att vuxna ofta inte hinner tillbringa tillräckligt med tid med sina barn, med sina gamla föräldrar, med människor i lokalsamhället? Tvärtom bör vi införa basinkomst så att fler kan välja bort förvärvsarbete – helt eller delvis – och ge människor möjlighet att öka sin livskvalitet samtidigt som köpkraft och konsumtion minskar till mer hållbara nivåer.
Vi behöver sänka tempot i Uppsalas utveckling för att i stället ”göra ingenting”.