Under inkvisitionstiden var det ett bruk av fel ord, tankar och gärningar som fick olyckliga människor på fall. Oliktänkande var att bemöta med ett orwellskt förtryck, så att folket i rädsla måste underkasta sig den auktoritära regimen. Ett samhälle som en mycket liten skara längtar tillbaka till.
Att få växa upp i det demokratiska Sverige har vi otaliga generationer, händelser och samhällshjältar att tacka för. Det har gjort att vem som helst enligt lag har rätt till att uttrycka sin egen världsbild, utan att som följd råka ut för korsfästelse. Och liksom den kände filosofen John Stuart Mill under 1800-talet belyste, innebär demokratin, lika mycket som rätten till att ha rätt, också rätten till att ha fel.
Men yttrandefriheten, som vi säger oss dyrka, har blivit omdebatterad. Att använda fel ord i dag, även utan illa uppsåt, sätter kättarstämpeln på människan, så att denne inte längre anses vara lämplig nog att vara del av demokratin. Det kallas att bli cancelled, vilket kan översättas till att bli "avslutad", ett ord som rysligt nog påminner om döden, vilken ju är människans avslut. Det är inte konstigt att vi då håller oss till liktänkande. De, vars namn ännu inte blivit stämplade som kättare och ännu inte är "avslutade".
Vad vi inte får glömma är att det är i samtal med andra människor som vi utvecklas, trots (eller på grund av) våra olikheter. Det är här, i mötet med den andres blick, som vi bäst förstås och förstår. Samhället behöver fler samtal för att inte riskera att svinga för långt åt något håll i blindo. Det är varken den högmodige eller den fege ledaren som ger bäst odds för utveckling, men den modige – den ledare som på ett medlande sätt både lyssnar och talar. Ledaren som agerar, enligt svenskarnas favoritord, alldeles lagom.
Tanken med denna insändare är dock inte att säga att alla tankar bör hyllas. Budskapet är att våga lyssna på vad motståndaren har att säga. Det är vad som menas med uppmuntran till att älska sina fiender. Att älska syftar till att vilja det bättre för den andre.
Värt att minnas är dessutom att många av de individer från historien som vi i dag betraktar som hjältar på sin tid var avfällingar. Jesus, Sokrates och Galileo Galilei blev alla hatade för sina läror. Att uttrycka sin åsikt har genom historien alltid fått människan att bli "avslutad". Skillnaden är att man på senare tid, för att undvika inkvisitionerna, infört yttrandefriheten. Något som är menat att ge även kättaren (och den potentiella hjälten) en röst.