I debatten om ett nytt Konstmuseum i Uppsala har främst representanter för den äldre generationen deltagit och i huvudsak har den rört en alternativ lokalisering till dagens lokaler på Slottet. I UNT 26/4 argumenteras ånyo för ett Konstmuseum i ett nytt hus, nu av en grupp "byggare". I UNT 23/11 argumenterar 76 personer (konstkännare, konstälskare mm) för att Konsten i Uppsala behöver ett nytt Konstmuseum. Ett argument mot fortsatt närvaro på Slottet har varit att det är något avsides beläget och att den branta Slottsbacken avskräcker besökare. Kanske finns det andra skäl!? Frågan är t. v. lagd på is. Vilket är utmärkt! Nu har Uppsala kommun en möjlighet att kunna starta i "rätt ände" och försöka ta reda på Vilken konst Uppsalaborna vill se och på Vilket sätt?
Varför har det knappast alls hörts röster från trettio femtioåringarna? Ointresse? Det är ju rimligen denna grupp som i framtiden kommer att se konst i Uppsala. Vi har stora invandrargrupper och tiotusentals studenter i Uppsala, vars önskemål om att se konst också bör ingå i underlaget för framtida beslut.
Med dagens moderna teknik kan man ju bekvämt från länstolen ta del av "all konst i världen" på sin skärm (förstås inte med samma upplevelse som att se konsten "live"). Har detta betydelse för hur de yngre generationerna kommer att se konst?
Är det ett "konstmuseum", i traditionell mening i en byggnad, som i första hand skulle tillfredsställa också dessa gruppers önskemål? Kanske finns det andra sätt att erbjuda Uppsalaborna en upplevelse av de konstskatter som finns idag och av nytillskott? En permanent basutställning (på Slottet?) kompletterad med lokaler för temporära utställningar (i samverkan med de cirka 20 muséer som finns i Uppsala?), är kanske en modell. Och därmed utnyttjas befintliga byggnader och lokaler. Det finns förstås andra alternativ.
Pejla folkopinionen! Säkert finns bland kommunens anställda kompetens att genomföra en "folkomröstning" och/eller samarbeta med någon av universitetets institutioner.