Man häpnar när man läser turerna mellan kommunen och Stiftelsen Samariterhemmet (UNT 20 och 21 nov). Bakgrunden: Kommunen tecknade 2016 ett femårigt hyresavtal med stiftelsen utan klausul med uppsägning i förtid. Kommunen började riva i lokalerna men färdigställde aldrig sin planerade ombyggnation. Enligt avtalet ska förhyrningen avslutas med att lokalerna återlämnas underhållna och i gott skick.
Nu är hyrestiden slut och lokalerna står i utrivet skick och utan möjlighet att hyra ut. ”Skadegörelse” skulle det kunna kallas. Då tycker kommunalrådet Pelling att Samariterhemmet ska gå in och vara med och bekosta renoveringen. ”De borde förstå. De borde bjuda till. Rimmar inte med Samariterhemmets värdegrund”, säger han enligt UNT.
”Pacta sunt servanda”, avtal skall hållas, är en grundläggande regel i all avtalsrätt. Detta gäller också för Uppsala kommun. I hyresavtalet stadgas att lokalerna ska återlämnas väl underhållna. Avtal ska hållas.
Kommunalrådet Pelling menar tydligen att Samariterhemmet ska vara med och bekosta färdigställandet av kommunens ofullbordade ombyggnation för att de verkar på kristen grund. Samariterhemmet är en välgörenhetsstiftelse, vars inkomster är gåvor och donationer till förmån för utsatta och avsidestagna.
Eller menar Pelling att Samariterhemmet bör använda pengar man fått för t ex äldrevård? Dra in några underskötersketjänster? Skulle sådana medel medfinansiera ett dåligt avtal av Uppsala kommun?