Frågan har egentligen flera dimensioner, central, regionalt och lokalt. Mitt inlägg rör i huvudsak del av livsmedelsförsörjningen i Uppsala men kan appliceras på landet i stort.
Bakgrunden är naturligtvis kriget i Europa mot Ukraina. Men först en kort tillbakablick till andra världskriget och nazitysklands försök att lägga stora delar av Europa under sig. Just Stalingrad har blivit föremål för många historiker att beskriva som en krigsskådeplats och hur människor kunde överleva. Efter belägringen och nazitysklands kapitulation av 6:e armen var det med stor förvåning som människor såg att det fanns överlevande kvar. De hade överlevt från den 31 augusti 1942 till den 2 februari 1943. Hur var detta möjligt?
För att överleva så lång tid krävdes det absolut livsnödvändiga, mat och vatten. Den ryska vintern skördade också många offer.
Människor hade små men livsviktiga odlingsplättar som gav bl a grönsaker. Stalingrad var i stort sett övergivet men människor instinkt för överlevnad var avgörande.
Uppsala kommun bebygger den mest fruktbara marken i hela Sverige, jo, du läste rätt, i hela Sverige bland annat runt Ultuna, med betongbostäder. Mer och mer av den odlingsbara marken försvinner. Inte bara här utan i och runt våra städer i hela Sverige.
Uppsalabornas möjligheter att odla sin egen mat/grönsaker försämrats. Hur tänker sig Uppsala kommun att möta våra behov till självförsörjning?
Till dags dato har kriget pågått i snart 3 veckor. Man ska inte förvänta sig några större och mer genomgripande åtgärder för Uppsalas försörjning de kommande åren. Översiktsplanen ligger fast som nu har övergått till byggande av bostäder på jordbruksmark. I översiktsplanen finns nästan inget om självförsörjning i ett vidare perspektiv.
Det tog nästan 40 år av diskussioner innan Bärbyleden blev verklighet. Med den takten har frågan om självförsörjning för oss i Uppsala löst sig själv. Det kan knappast kallas för ett hållbart samhälle, signerad Erik Pelling som ordförande för Uppsala kommun. Han är dessutom agronom men tillämpar han inte sin utbildning för Uppsalas bästa i detta avseende? Om ja, hur?
Ovanstående resonemang kan tyvärr appliceras på större delen av Sverige. Vi ser nu hur sårbart jordbrukssektorn är genom kriget i Ukraina och bojkott av ryska varor inom nämnda sektor.
Som Uppsalabo anser jag att kommunen ska redovisa sin beredskapsplanering i händelse av förhöjd hotnivå samt krig.
För drygt ett år sedan uppvaktade jag Pelling i just denna fråga men några större avtryck blev det inte i den kommunala planeringen eller i diskussionen om ett hållbart samhälle.