I dessa coronatider, då bristen på katastroftänkande och beredskap blivit tydlig, hör jag en representant för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap berätta att det idag i Sverige finns 68 000 skyddsrum. Han berättade att det årligen görs 2000 inspektioner av dessa och att många då har visat sig inte motsvara de krav som ställs! (Betänk att det skulle ta 34 år att inspektera alla!)
Han berättade också om bristen på utrymningsplaner vid olika tänkbara katastrofer. Det får mig att undra över den täta utbyggnaden av Rosendals-området. Har man byggt skyddsrum och finns det utarbetade utrymningsplaner. När Eriksbergs- och Ulleråkersområdet ska förtätas, planerar man då för skyddsrum och utrymning?
Kanske kan coronaepidemin leda till att våra lokalpolitiker stannar upp och reflekterar över detta och även att spridningsrisken av epidemier ökar ju tätare man bygger.
Ett annat problem som åter aktualiserats! Akutmottagningen vid akademiska sjukhuset riskerar böter för arbetsmiljöbrott. Orsaken är nu den alltför stora belastningen av personalen. Men naturligtvis även den problematiska hanteringen av patienterna. Mottagningen är planerad för 37 000 besök men har idag mer än 50 000 besök årligen.
Problemen sägs vara brist på sjuksköterskor och vårdplatser. Bristen på vårdplatser började redan på 1970 talet och har snarast accelererat sedan dess. Staden ska växa, kanske i värsta fall med ytterligare 75 000 invånare. Om den nu ska det, finns det då planer på ett ytterligare sjukhus eller ska akutmottagningen byggas ut för minst 65 000 — 70 000 besök och få en vårdplats- och sköterskekapacitet som täcker behovet?