Erfarenheterna av stora infrastrukturprojekt är att kostnaderna brukar rusa i höjden. Många exempel finns på att de blivit 30 procent högre eller mer än beräknat. Spårvägprojektet i Uppsala kräver domstolsbeslut beträffande konsekvenserna för natur och miljö, som kan komma att innebära krav på speciella anläggningstekniska lösningar och därmed fördyra spårvägsbygget.
Spårvägsbyggets mycket troliga merkostnader bedömer jag att Uppsala kommun kommer att få stå för. Varför skulle staten ta på sig mer kostnader för en spårväg i Uppsala än utlovat, då det finns mycket stora investeringar som behöver göras i Sveriges järnvägsnät? Det blir med stor säkerhet kommande generationer Uppsalabor som via kommunalskatten kommer att få stå för spårvägskostnaderna.
En kommunal översiktsplan ska ta hänsyn till en mängd olika intressen, bland annat regionala och statliga. För många år sedan genomfördes på regeringens uppdrag omfattande planerings- och programarbeten i alla län. På grundval av dessa beslutade statsmakterna, att när det gällde statens insatser för näringsliv- och befolkningsutveckling samt behövlig infrastruktur, så skulle de norra och östra delarna av Uppsala län prioriteras. Uppsala och de södra delarna av länet ansågs ha tillräcklig dragningskraft för sin utveckling genom två universitet, ett stort sjukhus samt närheten till Arlanda flygplats och Stockholmsområdet. Dessa långsiktiga prioriteringar har mig veterligen inte ändrats och måste ha förbisetts då staten träffade fyrspåravtalet med Uppsala kommun.
En spårvägstrafik innebär stora drifts- och underhållskostnader. Dessa kostnader måste finansieras med biljettintäkter och med allra största sannolikhet genom betydande tillskott av kommunala skattemedel. Vad händer om Uppsalaborna i den komman folkomröstningen säger nej till en stor bostadsutbyggnad i Uppsalas södra delar och istället prioriterar en utbyggnad norrut? Med ett minskat resandeunderlag, som detta skulle innebära, kommer ytterligare kommunala ekonomiska tillskott att krävas. Återigen blir det framtida generationers Uppsalabor som via kommunalskatten får stå för de ekonomiska kostnader spårvägstrafiken medför.
Slutligen en annan sak. Jag tycker att det är ytterst olyckligt att baka ihop en kommunal folkomröstning med ett val av svenska ledamöter till Europaparlamentet. Vilka som företräder Sverige inom EU har oändligt mycket större betydelse i ett nationellt sammanhang än den förestående kommunala folkomröstningen. Stor risk finna att EU-valet i Uppsala drunknar i den valrörelse som gäller Uppsalas översiktsplan.