Nobelpriset i ekonomi är en riktig murbräcka mot valfrihet inom skola, vård och omsorg. Richard Thaler som i år fått Nobelpris i ekonomi påvisar det uppenbara faktum att folk inte alltid beter sig så rationellt som förespråkarna till valfrihet inom offentlig verksamhet hävdar. Tvärt om är vi systematiskt irrationella.
Före Thaler tänkte ekonomerna att det fungerade bra om man utgick ifrån att folk är rationella, nyttomaximerande varelser. När jag läste ekonomi för 50 år sedan lärde vi oss att människor är rationella och gör kloka val eftersom de har kunskap om alla alternativ. Denna ekonomiska teori är grunden för att vi nu måste välja skola, vårdcentral, husläkare, apotek, telefonbolag, elleverantör, pensionssparande med mera.
Tack vare den beteendeekonomiska revolution som Richard Thaler inledde, förstår de flesta nu att vi konsumenter inte är rationella varelser med fullständig information. Vi vet att människor förenklar finansiella beslut och ofta faller för kortfristiga frestelser och överger långsiktiga intentioner.
Val till skola, vård, omsorg, pensionssparande är exempel långsiktiga ställningstaganden. För alla dessa ska vi nu göra ”fria” val. Men valen är inte ”fria”. Vi gör om det långsiktiga svåra beslutet till ett enkelt kortsiktigt. Plötsligt blir det viktigare med vilka kända personer som gått på än skola än om den klarar av att ge nio år av bra undervisning. Valet av hemtjänst påverkas av om de heter något på A eller B och kommer först i telefonlistan. Kanske det var skälet till att även fondbolaget Allra lyckades få tag på så många pensionssparare att lura.
Vi har blivit lurade även av valfrihetsreformerna. Vi tror att vi idag gör en bra affär genom vårt val idag. Därför accepterar vi att försöka göra ”fria” val på område efter område där vi omöjligt kan överblicka långsiktiga konsekvenserna.
För mig är det uppenbart att alla beslut som kräver långsiktigt synsätt och som påverkar oss alla samhällsmedborgare ska beslutas gemensamt. Vård, skola, omsorg och pensionssparande ska inte vara utlämnade till kortsiktiga irrationella val utan vara långsiktigt lika för alla medborgare.