Svar på Gustaf Olssons insändare 5/6:
Ämnet granbarkborre verkar vara ett ämne som berör, och som omgärdas av en hel del missförstånd och fördomar. Granbarkborre är en del av den svenska faunan. Den gynnas av de moderna skogsplantagens monokultur. Dess naturliga fiender, varav några är tretåig hackspett, vitryggig hackspett samt ett 80 tal olika insektsarter. För den tretåiga hackspetten står granbarkborre till och med allra högst upp på menyn. I stort sett samtliga av dessa arter missgynnas också av det moderna skogsplantaget, så till den grad att exempelvis tretåig hackspett och vitryggig hackspett snart kan vara helt utrotade. Man kan därför, med god marginal, påstå att skogsindustrin skjutit sig själva i foten vad gäller "problemet" granbarkborre, det är ett problem som man själv orsakat.
Ett vanligt missförstånd är att granbarkborren lever i död ved och därför städas all död ved bort från skogarna i ren panik. Sanningen är att granbarkborren bara är intresserad av färskt trä, antingen nyfallna granar eller levande stående granar. Likaså är det med kalhyggen, kalhyggen är ett av de bästa sätten att säkerställa att man får ett angrepp av granbarkborre, orsaken är att de granar som står kvar i kanten av kalhygget får mer sol och vind på sig. Denna exponering kan göra dessa granar mer utsatta för uttorkning, få nedsatta funktioner och därmed mer mottagliga för angrepp. Dessutom lämnas oftast skadade träd kvar på kalhygget, även dessa är "mums" för granbarkborren.
Det bästa sättet att motverka granbarkborre är att sköta plantagen på ett sådant sätt att de är att likställas med en skog (skog är något vi har mycket lite av i Sverige, majoriteten av det vi benämner skog är nämligen inget annat än plantager av ett litet antal sorters träd), då en skog har en bred biologisk mångfald som i sin tur ger granbarkborrens naturliga fiender en chans att överleva och föröka sig, och detta ger sedan skogen en motståndskraft mot granbarkborre. Så länge vi har gran i våra plantager eller skogar kommer vi inte att helt bli av med granbarkborren, men mängden granbarkborre går att hantera om vi ger skogen att chans att sköta det själv.
Om man jämför granbarkborreangrepp i naturreservat är dessa mycket små då skogen har motståndskraft, jämfört med skogsplantaget där de planterade träden har liten eller ingen motståndskraft. Biologisk mångfald kan verka för det moderna skogsbruket, om skogsägarna har den gnutta tålamod det krävs för att ge den chansen.