Kan verkligen kommunen känna sig stolt, när 8 procent av skolbarnen inte placeras enligt deras egna val på grund av kommunens dåliga planering? Har Barnkonventionens ”barnens bästa” verkligen varit i fokus här?
Speciellt illa är det ju när det gäller längre resväg med en ny tätortsmiljö och inga kända kamrater vid förskolebarnets första möte med skolan. Alla vännerna går i skolan ”hemma”. Och hur kommer detta att påverka, tror kommunens ansvariga, detta att så ung ryckas ur sitt sammanhang när det är som i störst behov av att känna trygghet och att känna tillit?
Så vem är ansvarig för detta? Kan ”kommunen” svara på det? Och vad tänker sedan ”kommunen” göra för att rätta till sina felberäkningar, i denna del av sin verksamhet?
Min spontana reaktion på kommunens totala brist på inkännande och analys är gör om och gör rätt!