Nu har FN:s klimatpanel IPCC kommit med en ny, skrämmande, rapport. Den bekräftar och förstärker vår rädsla och våra värsta farhågor. Vilket också den senaste tidens bränder och översvämningar gjort. Läget är verkligen kritiskt! Vi får inte ge upp, men hur ska vi finna hopp och framtidstro? Författaren Sven Lindqvist skrev: “Det är inte mer kunskap som behövs. Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det som fattas är modet att inse vad vi vet.” (Utrota varenda jävel, 1992). Hur ska vi finna det modet? Och få våra beslutsfattare att göra det?
Sociologen Aaron Antonovsky har blivit berömd för sitt arbete med överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Hur var det möjligt att inte bara överleva utan återfå ett fungerande liv efter en sådan upplevelse? Hans främsta slutsats var att motståndskraft och överlevnadsförmåga kräver en känsla av sammanhang. Att tillvaron upplevs som begriplig, meningsfull och hanterbar. Kan samma faktorer hjälpa oss att skapa motståndskraft mot dagens klimatkris?
Sammanhang skapar vi gemensamt, tillsammans med andra. Kollektiv handling kan skapa meningsfulla sammanhang, hopp och handlingskraft. För att känna sammanhang krävs kunskap, förståelse och respekt för vår omgivning, för ekologiska och sociala system (natur och samhälle). Genom aktivitet växer modet och känslan av hanterbarhet/påverkansmöjlighet, samtidigt som oro, rädsla och maktlöshetskänslor minskar. Vi mår bättre! Vi är inte hjälplösa, vi kan alla bidra till ett meningsfullt sammanhang och ett gemensamt motstånd.