Gör inte samma misstag igen – förra spårvägen lades ju ner

Vad säger att spårvägsprojektet inte går samma öde till mötes som Uppsalas förra spårväg? Försöka inte göra en Big-Bang att bli ihågkommen för nu, skriver insändarskribenten.

Spårvagnar vid Stora Torget i Uppsala 1906, det år då den första linjen öppnades. Slutstation var Grindstugan nära regementet och dagens Rosendal.

Spårvagnar vid Stora Torget i Uppsala 1906, det år då den första linjen öppnades. Slutstation var Grindstugan nära regementet och dagens Rosendal.

Foto: Alfred Dahlgren

Insändare2025-03-08 14:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det verkar uppenbart för oss som inte är politiker att merparten av befolkningen i Uppsala inte ser att satsningen på en spårväg är vettig. Att politikerna stup i ett måste gå ut i media och förklara och övertyga alla om att det är ett strålande framtidsprojekt. Det som av flera inlägg i UNT betraktas vara på tok för dyrt och en återgång till 1800-tals-tekniken, som blir väldigt oflexibelt och förfular landskapsbilden.

Det bör rimligen finnas flera bakomliggande anledningar till varför det gamla spårvägsnätet lades ner, vilket aldrig redovisas för oss på ett trovärdigt sätt. Vi får i stället ett intryck av att modelljärnvägar och modellspårvagnar, ger våra politiker en dröm om att en dag få åka i en spårvagn och höra spårgnisslets härliga toner och uppleva en turisttur i den egna stadens hank och stör.

Om spårvägen av olika anledningar sedan måste läggs ned efter tre-fyra års bruk, så blir ju följdkostnaderna att ersätta det med något mycket bättre utvecklat transportsystem enorma. Så det mest effektiva sättet bör rimligen vara att ta in nya enheter och ny teknik i små portioner som kan inlänkas i befintliga system och utrymmen. Inte försöka göra en Big-Bang att bli ihågkommen för.