Angående insändarsvaret den 12 januari i ärendet ”nytt rekord i förtätning”:
”Visst är det tätt och visst är det bra” skriver ansvarig arkitekt angående det nya kontorshuset i korsningen Muningatan/Strandbodgatan. I den ljusblå beskrivning han gör om projektet så glömmer han några viktiga saker:
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS) ställer i paragraf 2009:2, kap 9 krav på att i lokaler med stadigvarande arbetsplatser ska det normalt finnas "... tillfredsställande dagsljus och möjlighet till utblick”.
Jag tror inte författarna till den texten menat att stirra in i en tegelvägg några meter utanför fasaden är ”utblick”. Och att samtidigt förstöra utblicken från det befintliga kontorshuset kan väl inte vara annat än dålig arkitektur. Jag har svårt att tro att arkitekterna lärde sig under sin utbildning att detta är ”god arkitektur”?
I kommunens arkitekturpolicy står bland annat att läsa att det är viktigt att ”vi gestaltar miljöer som är mänskliga. Gäller bostäder såväl som arbetsplatser”. Det är inte mänskligt, i min värld, att under en hel arbetsdag stirra in i en tegelvägg. Och jag har svårt att tro att det är vad författarna av AFSèn och BBR med mera, menat med ”god tillgång till dagsljus” (BBR 6:322).
Vore intressant att se den dagsljusberäkning som presenterats för kommunen i samband med fastställande av detaljplan och bygglovet.
Jag bävar för kommande byggnationer i centrala Uppsala, om detta ska vara måttstocken på god arkitektur.