Nu publiceras flera artiklar om äldreomsorgen i kommunen från företrädare för kommunen och äldrenämnden. Man redovisar kommande satsningar på äldreomsorgen, ett antal milj förs över till äldrenämnden. Allt så bra och genomtänkt om det nu sjösätts och blir verklighet. En ström av löften om allt från aktiviteter på träffpunkterna till en kraftsamling inom hemtjänsten och hälso- och sjukvården. Nu äntligen reagerar politikerna och vill att frågan om kriterierna för vårdboenden skall lyftas inom äldrenämnden.
Det är snart valår och 40-talistgenerationen är stor och kraftfull.
MEN effektivt begravs två andra frågor som hör samman med vårdboendena:
1. All vård sker i hemmen. Ända tills man närmar sig livets slut.
"Nästan alla gamla vill vara kvar hemma". Nej, nästan alla vill inte det. Gamla människor orkar inte med denna ström av hemtjänstpersonal, alla olika. Gamla och sköra vill, när behovet uppstår, få hjälp att flytta till ett boende utan att på ett förnedrande sätt vara tvungna att slåss med biståndshandläggaren. Den hårdhjärtade attityden från kommunen blir obegriplig om man inte förstår att den sammanfaller med ekonomiska fördelar för kommunen. Att kriterierna inte ändrats på många år är ett blekt argument. En dålig regel blir inte bra bara för att den dominerar under lång tid. Den blir bara sämre. Om inte en multisjuk, ensam, ångestfylld människa får lov att flytta till ett boende på grund av byråkratin, vem får då det? Ja, den som närmar sig livets slut.
2. En annan fråga som inte berörs är de anhörigas situation. De anhöriga som osjälviskt vårdar och som, utan att ha efterfrågat det, får huvudansvaret för den sjuka. Och som sparar pengar åt kommunen. Många är gamla i 70-, 80-årsåldern, vårdar tills de inte orkar längre och blir sjuka själva. Finns det någon plan för detta – att ge mer än det rudimentära stöd som finns idag? Många anhörigvårdare vittnar om en övergivenhet och dignar under bördan.
Att kommunen drar nytta av den osjälviskheten är ett faktum.
Frågan om en värdig äldreomsorg borde stå högst på dagordningen för varje anständig politiker. Alltid och inte bara under ett valår. Hur ett land/en kommun behandlar sina svagaste definierar den moraliska kompassen.