På Bellmans förskola I Uppsala är genustänk och normkritik en del av vardagen (UNT 19/4), det tas bland annat upp på varje fredagsmöte. På förskolan finns därför mycket okodat material, dvs sådant som varken är feminint eller maskulint. Men den absolut viktigaste delen av “materialet” på en förskola består ju av personalen, hur är den kodad? Är all personal att betrakta som icke-binär?
Förskolan är utbildningens barnkammare och där tycks jämställdhet handla om personalens kunskaper i genusfrågor, att skapa lika villkor för flickor och pojkar. Denna utbildning leds av en personal som är extremt kvinnodominerad (förskollärare 4 procent män och 96 procent kvinnor).
I utbildningens finrum, det vill säga på universitet och högskolor, handlar jämställdhet om att rekrytera kvinnor för att erhålla en jämnare könsfördelning. Till exempel inom professorskåren utgör kvinnorna endast cirka 25 procent.
Barn behöver möta både kvinnor, män och icke-binära inom förskolan. Pojkar såväl som flickor behöver förebilder av alla könen. Att en jämn könsfördelning tillför kvalitet till verksamheten och skapar en bättre arbetsmiljö för alla, bör även gälla inom förskolan.
Det politiska intresset att göra något åt den enkönade arbetsplatsen förskolan är på nollnivå. Däremot förekommer ofta diverse kampanjer för att rekrytera fler kvinnor inom andra områden, exempelvis till brandförsvaret och byggbranschen. Ytterst sällan ser man kampanjer där män efterfrågas.