Det är bara tillsammans vi kan besegra denna pandemi, sa statsministern vid ett flertal tillfällen under sina förmaningstal. Med det menade han att vi alla måste följa Folkhälsomyndighetens och regeringens råd och restriktioner vad avser trängsel och resor med etcetera.
Han uppmanade till skärpning, och Lena Hallengren fyllde på med att ”kom inte med några undanflykter för att det ska vara nödvändigt”.
Därför var det många som tog detta på allvar och firade jul och nyår i ensamhet, utan vare sig julmat och julklappar, trots att barn och barnbarn finns i närheten.
Samtidigt handlar och reser våra folkvalda ”pampar” som om inget hänt – sol och bad, skidresor och ute i vimlet, det vill säga "nödvändiga ärenden" och resor, helt i strid med de restriktioner som meddelats.
För mig och många andra kändes det nödvändigt att träffa och krama barn och barnbarn, men vi avstod från detta eftersom smittan fortfarande går som en löpeld, och att vi till varje pris måste förhindra att sjukvården överbelastas.
Det känns inte längre tryggt med en sådan ledning av landet med mjäkiga ministrar och en generaldirektör för det viktiga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som direkt hånar oss som vill dra vårt strå till stacken.
De resonerar förmodligen enligt devisen att det är lättare att bli förlåten än tillåten, och att detta snart blåser över vartefter nyhetsvärdet bleknar.
Det går inte att ha sådana släpphänta och ryggradslösa folkvalda och chefer när vi verkligen behöver ledare som det går att lita på.