Enligt många smittskyddsexperter kommer alla människor, i synnerhet i och med den mer smittsamma delta-varianten, förr eller senare att immuniseras av sars-cov-2, antingen genom infektion eller vaccination. Enbart en hög vaccinationsgrad i den vuxna befolkningen förefaller således inte räcka för att skydda de ovaccinerade.
I UNT 30/10 rapporterades föga förvånande att smittspridningen bland ovaccinerade skolbarn ökar. Biträdande smittskyddsläkare Anna Gillman konstaterar i artikeln en ökning men förefaller inte vara särskilt bekymrad. Yngre blir inte svårt sjuka, framhålls, och därmed tolereras uppenbarligen att viruset cirkulerar i skolorna. Vad som dock sällan tematiseras är att, ingen vet vad viruset kan ha för effekter på hälsa och liv på sikt, eftersom det är relativt nytt hos människa. Dessutom finns risken att en ökad smittspridning i den yngre befolkningen spiller över i den äldre allteftersom vaccinskyddet hos denna avtar.
Som förälder till barn under 12 år undrar jag såklart vilka medicinska och etiska överväganden som ligger bakom att inte skydda de ovaccinerade barnen mer utan istället tillåta smittspridning i skolan. Med tanke på att ansökan om godkännande av vaccin för gruppen 5-11 år ligger på EMA:s bord blir det än mer oförståeligt. Ty med ökad smittspridning finns huvudsakligen tre alternativ i dagsläget: infektion, vaccin eller skyddsåtgärder. Andra länder har med framgång tillämpat olika skyddskoncept i skolorna.
I Sverige har under pandemin debatten om skolorna dock tyvärr varit olyckligt dikotomisk och endast handlat om öppna eller stängda skolor. Öppna skolor med icke-farmakologiska interventioner såsom munskydd, säkerställande av god ventilation och regelbunden testning, har inte funnits på agendan. Av dessa anledningar vore det intressant att av regionens smittskydd få veta varför försiktighetsprincipen inte tillämpas avseende smittspridning bland ovaccinerade barn.