Barnvagnar framförs ibland på sidan men ofta farligt nära gatans mitt, glammande arbetskamrater i bredd om fyra, cyklister kryssar smidigt och raskt i myllret, flotta bilar och en och annan vilsekommen turist håller sällan någon promenadtakt. Dessutom finns flertal utskjutande halvöar med cykelställ i gatan; att tjäna som någon slags farthinder?
Sedan ett antal år tillbaka har delsträckor av Dragarbrunnsgatan fått beteckningen ”gångfartsyta”. De markeras av en skylt illustrerad med fotgängare, lekande barn och blandade trafikslag. Första gången jag hörde ordet måste jag få dess betydelse förklarad för mig: ingen trafik ska ha högre hastighet än promenadtakt. Gatan saknar följaktligen markeringar för bilar/cyklar/gående. Alla förväntas förflytta sig så att man inte är i vägen för någon annan. Fungerar det? Självklart inte!
En återgång till fri biltrafik är förstås inte önskvärd, även om markeringar och trafikregler med bilar på sin plats och fotgängare sin (cyklister har alltid fått ta sig fram så gott det går) var någorlunda tydlig, så är dagens kaotiska situation både irriterande, stressande och framför allt farlig. Gångfartsytor var möjligen en bra tanke, men omsatt i praktiken, nej!
Gångfartsyta organiserat vansinne
Gångfartstytan skapar en stressande och farlig trafiksituation, skriver Ingalill Ek.
Foto: STAFFAN CLAESSON/Arkiv
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.