I januari 2022 går min son på sin fyraårskontroll och uppvisar dålig hörsel på testerna. Remiss skickas till Öron-, näsa-, och halsmottagningen på Akademiska. Han kallas till en tid i mars men blir sjuk. Ny tid ges i juli 2022. Hörselproblemen kvarstår, men de vill följa upp. Först i februari 2023 ges en ny tid, och hörselproblemen kvarstår.
Överläkares konstaterar ”att så där ska han inte behöva ha det”. Hon påtalar också vidare konsekvenser i form av oro, svårt att komma till ro, överstimulans etc som jag känner igen hos min son, och ger intrycket att rör i båda öronen verkligen behövs. Som mamma blir oron stark, och eftersom problembilden är vidare än bara hörsel skulle ingreppet helst få ske omgående. Men vi väntar, och på BVC är de förvånade över att de dragit ut på tiden så här länge, de letar efter tidsbokning för operation – men inget finns.
Så i april ringer jag Öron-, näsa-, och halsmottagningen för rådgivning och hänvisas direkt till operationsinbokningen. Telefontid finns först dagen därpå, och jag möter en empatisk människa som berättar att de inte har några tider alls för att boka in operation, och hänvisar till en nedskärning i budgeten på 50 procent. Hon kan erbjuda att sätta upp oss på väntelista för att komma in med kort varsel, och jag tackar ja. Det verkar nämligen vara det enda sättet som min son kan få vård.
Hade vi hamnat mellan stolarna? Är min sons problem inte tillräckligt akuta? Ska barn inte få vård på samma villkor som vuxna? Svaret på alla tre frågorna är: "Jag vet inte". Enligt vårdgarantin ska behandling vara påbörjad senast inom 90 dagar efter rekommendation, men kan jag lita på den garantin? Och vem ska jag ställa till svars? Är det Öron-, näsa-, och halsmottagningen eller är det politikerna?
Jag lutar själv åt det senare, och undrar i mitt stilla sinne vad jag skulle göra som avdelningschef om politikerna inte lyssnar? Om någon gav mig en viss budget för att utföra ett visst moment så åligger det mig som professionell att tala om huruvida jag kan lyckas med uppgiften, och vad konsekvenserna blir om jag inte lyckas. Den som sedan sätter budget måste sedan ta hänsyn till den informationen i sitt beslut.
Därför undrar jag om Öron-, näsa-, och halsmottagningen har signalerat att de inte kan följa vårdgarantin med liggande budget? Och vidare undrar jag om våra regionpolitiker med så kallat berått mod tagit beslut om dylik budget? För den orsakar lidande, det ska ni veta.