Fyrspårsavtalet är ett resultat av lokalt inflytande. Planerna att utveckla Uppsala söderut har funnits sedan kommunens översiktsplan 1969 pekade ut området för framtida bebyggelse. Det var exempelvis därför kommunen beslutade att göra Lunsen och Årike Fyris till naturreservat, för att värna den grönska som behövs när nya stadsdelar utvecklas.
Det stora hindret under alla år har varit den underdimensionerade järnvägen och avsaknaden av en järnvägsstation i södra Uppsala. Därför valde kommunen, med bred politisk förankring, att uppvakta staten om att bygga ut järnvägen och anlägga en ny järnvägsstation söder om Bergsbrunna.Det resulterade i ett avtal där staten lovade järnvägssatsningar mot att vi lovade att utveckla de nya stadsdelar som vi planerat för i decennier. Avtalet röstades igenom med en stor majoritet, bara Centerpartiet röstade mot. Sedan dess har de allmänna valen 2018 passerat.
Det här handlar inte om utpressning. Det handlar om att vi på kommunens eget initiativ och utifrån kommunens behov har slutit ett avtal och om vi inte tänker uppfylla vår del så är det inte så troligt att staten kommer uppfylla sin del. Vi får inte fyra spår om inte vi bygger de bostäder och arbetsplatser som vi har utlovat – och som Uppsala behöver.
Den stadsmiljö som planeras är en blandad bebyggelse med ljusa och trygga gaturum. Hustyper och upplåtelseformer kommer varieras och ska byggas i mänsklig skala med i huvudsak 2-5 våningar och hållbara material. Rikligt med grönska i gaturum, gårdar och parker ger en god klimatanpassning och bra livsmiljöer.
De nya stadsdelarna står för en tredjedel av antalet bostäder vi behöver de närmsta trettio åren. Vi kommer behöva bygga i flera delar av kommunen, främst i våra tätorter på landsbygden. Det arbetet pågår parallellt. För att våra barn och barnbarn ska kunna flytta hemifrån. Och för att de som ska jobba i våra nya skolor, på Akademiska sjukhuset och i Uppsalas växande företag ska ha någonstans att bo.
På uppsala.se/sydostra kan man läsa mer om planerna.