Insändare: Freden behöver också vinnas

Ungefär två månader före murens fall 1989 deltog jag, som student, i samhällspolitiska seminarier i Novosibirsk. Jag och en studentkamrat mötte där studenter från alla olika delar av Sovjetunionen och det stod snart klart för oss att det här landet var något helt annat än vad vi lärt oss om det hemma i Sverige. Något som kan vara värt att tänka på när det gäller Rysslands krig mot Ukraina.

Till att börja med fanns det hos de vi mötte en stor medvetenhet om att landet var splittrat, och att det var ett konglomerat av olika stater, folkslag och kulturer. Med Glasnost (öppenhet) och Perestrojka (ekonomisk reform) skapades möjligheter för många att uttrycka sina olikheter, och vid seminarierna pratade de ryska studenterna om kommande inbördeskrig som något ofrånkomligt. Min kamrat och jag kände oss ganska naiva i sammanhanget, och ännu mera så ett par månader senare när muren föll, den Sovjetiska staten splittrades, och flera krig följde på denna utveckling.

I väst framstod Gorbatjov som den stora reformisten och den som skulle kunna säkra en säker övergång till något bortom sovjetstaten. De ryska studenterna förstod något annat och satte sin tillit till Jeltsin. Historien gav våra ryska vänner rätt samtidigt som jag insåg hur svårt det är att förstå sig på hur Ryssland verkligen fungerar. Däremot var vi i grunden mycket lika som studenter. Vi drack allt från te till vodka samtidigt som vi pratade när det passade och festade när det gick. Gästfriheten var stor.

Med detta vill jag påpeka att Ryssland inte är ett enda land utan flera och då med många interna spänningar och realiteter som spelar in hur landet utvecklar sig. Som västerlänning idag blir det då också svårt att förstå vilka handlingskedjor som kan leda till ett slut på kriget i Ukraina. En intern rysk lösning är nog möjlig, eller till och med nödvändig, men vad den är kan jag inte ens föreställa mig under nuvarande omständigheter. Dock, om dagens ryssar är det minsta lika gårdagens ryssar, kan jag säkert säga att det finns rörelser som just i denna stund arbetar för en intern rysk lösning.

Samtidigt får vi inte glömma att ryssar är som folk är mest. De älskar, de gråter, de dricker och de öppnar sina hem för främlingar. Vi behöver knyta alla dessa vanliga människor närmare oss. Först skall naturligtvis kriget med den ryska staten vinnas, men därefter behöver vi också säkra freden och det behöver vi göra med alla delar av det ryska folket.