Kommentar till Linda Eskilssons svar till Christian Chambert i UNT 10/4
Linda Eskilsson och Miljöpartiet anser att konstmuseifrågan har förts ett stort steg framåt i och med att museets framtida behov av större lokaler nu har lagts in i kommunens lokalförsörjningsplan.
Hon menar nämligen att det betyder att när dagens konstmuseum i en oviss framtid har växt ur sina nuvarande lokaler så har tiden kommit för att äntligen låna ett öra till den starka opinion som i åratal har krävt att konstmuseet ska flytta ner på staden igen.
All respekt till Miljöpartiet men bortsett från den tråkiga omständigheten att många av oss, inklusive Eskilsson själv, förmodligen inte ens finns kvar i livet när det har blivit så dags så är problemet att hennes kollegor i kommunstyret, Socialdemokraterna, Liberalerna och Vänstern, uppenbarligen inte alls uppfattar saken på samma sätt. För de betyder ”större lokaler” ingenting annat än att konstmuseet kan växa i slottet den dag som det blir aktuellt.
Och därmed är frågan effektivt blockerad så länge nuvarande politiska styrkeförhållanden består.
Tyvärr har dessa partier dessutom lyckats få med sig Eskilsson och Miljöpartiet på den sanslöst dåliga idén att skapa ett museikluster i slottet, ett kluster i vilket man tänker sig att konstmuseet ska bli själva russinet i kakan. De pengar som aldrig har funnits för att flytta ner konstmuseet på staden kan man tydligen skaka fram utan problem när det gäller att bygga luftslott som ingen varken har önskat eller efterfrågat.
Att man samtidigt bidrar till att undergräva demokratin och att elda på ett växande politikerförakt är uppenbarligen ingenting som vare sig oroar eller bekymrar.