Det är intressant att återkomma till sin barndomsstad efter ett decennium i Malmö. När jag tillsammans med min hustru vid ett tillfälle var på väg upp mot slottet så passerade vi den till "paradgata" omstöpta Drottninggatan. Vi kände båda att något skavde. Vad det var som kändes olustigt slog oss först när vi gick tillbaka, mot Odinslund och förbi Erik Krikortz DDR-mural.
Den bespottade DDR-muralen är en konstnärlig kommentar till den nya paradgatan, vilken beskrivs av Sten Bernhardsson på kulturförvaltningen med följande ord i UNT 2015-09-23: "– Man måste helt enkelt se till den framtida helheten, annars kommer man inte att förstå konstverket. Det här handlar inte om att projicera DDR-tiden på Uppsala, utan i stället om reflektioner kring den paradgata vi nu bygger, vad parad har inneburit genom tiderna och vad det symboliserar för oss i dag. Konstens uppgift får aldrig vara att smeka medhårs och fungera som garnityr snarare om att ställa frågor".
En fråga jag ställer mig är vilken framtida helhet som gatu- och samhällsmiljönämnden avsåg genom beslutet att återskapa elementet "paradgata"? Det vore uppfriskande att få en politikers reflektioner och förklaring till varför man framhärdar, trots den brutalt träffande kommentaren av Erik Krikortz?
Att kommunens representanter inte ser kopplingen mellan paradgata och DDR gör att jag undrar om detta bara är ett resultat av allmän historielöshet, eller om det fortfarande faktiskt existerar en vurm för det totalitära på kulturförvaltningen i Uppsala?
Sällan har för övrigt att skjuta budbäraren varit mer träffande.
Förstod kommunen kommentaren?
Vad avsåg gatu- och samhällsmiljönämnden genom beslutet att återskapa elementet "paradgata", undrar Nils Uhlin.
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.