Förslaget om ny VA-politik hotar landsbygden

En proposition på riksdagens bord med nya förslag till utformning av VA-politiken riskerar att försämra och försvåra vårt arbete med att uppnå flera av våra miljökvalitetsmål. Samtidigt som avfolkningen av landsbygden accentueras, skriver skribenterna.

"Den kanske mest kontroversiella frågan handlar om alla de som har ett enskilt avlopp och riskerar att mot sin vilja tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet", skriver skribenterna. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.

"Den kanske mest kontroversiella frågan handlar om alla de som har ett enskilt avlopp och riskerar att mot sin vilja tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet", skriver skribenterna. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.

Foto: Hasse Holmberg / TT

Insändare2022-05-11 07:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utredningen som ligger till grund för proppen heter ”Vägar till hållbara vattentjänster”, (SOU 2018:34) och handlar bland annat om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster och frågor om små avlopp. Den kanske mest kontroversiella frågan handlar om alla de som har ett enskilt avlopp och riskerar att mot sin vilja tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet.

Många av landets 290 kommuner har en miljö- eller samhällsbyggnadsförvaltning som gör det omöjligt att bo på landet, i strid med retoriken att hela Sverige ska leva. Nyköpings kommun, belägen längs Östersjökusten, är en av dem, som kan utläsas i Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens protokoll från mars. Tekniska divisionen har uppdrag att svara för tömning av trekammarbrunnarna på fastigheter med egen avloppsrening. De kräver 3,5 meter bred väg fram till 3-kammarbrunnen samt en vändplan med 18 m diameter och en väg som klarar 32 tons bruttovikt. För att uppfylla kraven för slambilen har en fastighetsägare betalat markägaren drygt 9 000 kr för att få bredda sin utfartsväg en meter från nuvarande 2,5 meter samt betalat 70 000 kr för lantmäteriförrättning. Samhällsbyggnadsenheten tillåter varken breddning eller anläggande av vändplan, och tar nästan 12 000 kronor i avgift för ansökan efter en mycket lång handläggningstid – 1,5 år!  

Fastigheten och en del av vägen ligger vid en liten bäck och omfattas därmed av strandskyddet. Kommunekologen anser att strandmiljön på bostadstomten är så viktig för den biologiska mångfalden att dispens ej kan lämnas från strandskyddet.  Trots att samma strandmiljö lämnas opåverkad kilometervis uppströms och nedströms. Det är värt att notera att det gäller en åretruntbostad, alltså ingen sommarstuga. Och byggnaderna har varit bebodda i hundratals år. Barnfamiljen som bosatte sig på fastigheten för ett par decennier sedan har ökat områdets biologiska mångfald genom att ängarna hålls öppna och man har bekämpat invasiva arter. Strandskyddsreglerna ska givetvis respekteras men det är värt att notera att dispens ges rutinmässigt från strandskyddet för att bygga nya bostäder runt om i våra tätorter, inte minst i Uppsala, medan det här rör sig om en befintlig bostad. På grund av att marken är så kuperad finns ingen annan placering för vändplanen, som även behövs för räddningstjänsten.

Är det rimligt att man inte ens på landsbygden ska få bo i harmoni med naturen och ha eget avlopp? I tätorterna förstör man naturen med asfalt och betong och reningsverken producerar mängder av giftigt rötslam som sprids på åker. Låt oss arbeta för att förbättra miljön i städerna istället för att driva på urbaniseringen från landsbygden.