Jag vill säga att jag är så tacksam att jag fått så bra stöd från Uppsalas kvinnojour. Utan dem skulle jag inte vara så stark som jag är idag. Jag har växt upp i en dysfunktionell familj och hamnade senare i vården och kommunens klor. Jag har känt att jag ofta hamnat mellan stolarna och inte fått den hjälp jag behövde få.
Genom kvinnojouren har jag fått hjälp att känna att jag också har ett människovärde. Att stärka sig själv tar lång tid. Jag tycker det är förfärligt att bidragen till kvinnojouren har minskat. Detta drabbar inte bara mig utan många kvinnor och barn.
Hur ska framtiden nu se ut?