För vilka hyresgäster har man byggt nya områden som de vid Fyrislundsgatan, Råbyvägen eller Gimogatan – för att ta några exempel. För yngre, friska, arbetsföra vuxna som är borta på dagarna. Däremot inte för barn, äldre, sjuka eller rörelsehindrade som behöver ha tillgång till naturliga grönområden och mötesplatser nära bostaden. Vad blev det av Gunnar Leches ambition att skapa goda bostäder åt alla? Ingen ska behöva ta buss eller bil för att komma nära naturen.
Den omfattande forskning som visar på naturens positiva inflytande på vår hälsa tycks inte ha nått fram till stadsplanerarna. Med kortsiktiga ekonomiska motiv exploateras i stället minsta grönyta som till exempel den så kallade ”Fyris strand” mellan Fyrisskolan och Luthagsleden.
Många av de nybyggda områdena riskerar att bli framtidens slumområden. Hur många människor trivs i längden med närheten till grannens balkong och insynen i grannens vardagsrum? Kommer någon som har alternativ att vilja bo så?
Varför byggs så många färglösa, grå hus i ett land där vi har gråväder en stor del av året? Skönhetsupplevelser som vindens sus i träden och fågelsång har blivit en lyx som numera får sökas i äldre bostadsområden.
Närmiljön kommer i framtiden att bli viktigare då fler kommer att arbeta hemifrån. Vid framtida pandemier kommer behovet av mötesplatser utomhus att öka. Vid framtida värmeböljor och skyfall kommer det att behövas träd och grönska som skuggar och suger upp vatten. Uppsala är ju en av de städer där översvämningar är att vänta. Det finns många anledningar för oss kommuninnevånare att vara bekymrade över Uppsalas nuvarande bostadspolitik.