För lätt att överklaga eller för svårt?

Det är en David-mot-Goliat-kamp att försvara skyddsvärd natur, god vattenkvalitet och en hälsosam boendemiljö i domstol, skriver Sandra Hellstrand och Inger Hallqvist Lindvall.

Stora resurser krävs för att kunna föra sin och naturens talan, skriver Sandra Hellstrand och Inger Hallqvist Lindvall.

Stora resurser krävs för att kunna föra sin och naturens talan, skriver Sandra Hellstrand och Inger Hallqvist Lindvall.

Foto: Arkivbild

Insändare2021-10-10 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I media framförs då och då kritik mot dem som protesterar mot och överklagar detaljplaner för olika byggprojekt i Uppsala. Man menar att särintressen (som tydligen alltid anses obefogade) förkläs som allmänintressen och att det är för lätt att överklaga. Ett överklagande som avslås tas som bevis för att den klagande är en så kallad rättshaverist som kan förhånas som en Nimby (not in my backyard).

Men när kommunen, länsstyrelsen eller byggbolagen tar fram detaljplaner, planprogram och fördjupade översiktsplaner som inte stämmer med lagstiftningen, vilka är det då som står upp för rättssamhället? När detaljplanen saknar lagstadgad miljökonsekvensbeskrivning eller inte beaktar artskyddet eller när miljökvalitetsnormer för vattnet ignoreras? När närnaturen riskerar att försvinna, nya hus skuggar de gamla och ingen hänsyn tas till boendes miljö och hälsa? Eller för den delen klimatförändringarna? Vem är det då som ser till att avvärja misstag? Jo, det är engagerade medborgare och miljöorganisationer. 

Men lätt är det inte. Stora resurser krävs för att kunna föra sin och naturens talan. Klagorätten är begränsad till dem som bor i direkt anslutning till planområdet, och till etablerade miljöorganisationer. Närboende anses heller inte ha rätt att överklaga allmänintressen som natur- och kulturvärden, påverkan på klimat och miljö med mera utan är rättsligt begränsade till “särintressena” buller, insyn och skuggning. 

Vissa byggivrare menar att den klagande bara kan sitta och rulla tummarna under processen. Detta är inte sant. Det krävs en massiv arbetsinsats av den som överklagar. Det krävs inventeringar, dokumentation, inläsning av lagtext, genomgång av rättsfall, insamling till juriststöd och expertutlåtanden. Det krävs underlag i form av text, kartor och databaser över naturvärden med mera för att ha en chans att vinna en juridisk prövning. Bristande resurser kan därför vara en förklaring till de många avslagen, snarare än att de klagande är rättshaverister såsom det ibland påstås.

Det är en David-mot-Goliat-kamp att försvara skyddsvärd natur, god vattenkvalitet och en hälsosam boendemiljö i domstol. Vi vet, vi har gjort det och vunnit i fallet Blodstensskogen. Det var inte alls lätt, det var svårt och resurskrävande. Vi behövde hjälp, samarbetspartners och juridiskt stöd för att lyckas.

Det är därför oacceptabelt att kommunen tar fram detaljplaner som inte är i enlighet med lagens krav och att dessa godkänns av länsstyrelsen.

Styrelsen för föreningen Rädda Eriksbergs skogar genom